Glansen som fanns i mina ögon är nu borta.

Förlåt för min frånvaro.
Har ingen bra förkaring varför jag har varit borta helt ärligt talat, jag har blivit väldigt förskyld, min röst är nästa borta, jag har varit så hes att jag har varit tvungen att skrika för att folk ska kunna höra vad jag säger, vilket ha slitit på stämbanden, så jag låter inte frisk om man säger så.
Nu är Pigge halt igen, nu vänster fram, jag kommer tävla Sally om nu hon som också kommer tävla Sally av anmäler sig, gör hon inte det gör jag det, vill bara att Sally ska gå en gång och då väntar jag helldre på att Pigge ska bli helt återställd till våren, min erfarnhet med halta hästar är inte så ljus tyvärr, avlivas han så vet jag inte vart jag ska ta vägen, det är en sak om han blir pensionär då vet jag att han lever och kommer få det bra, jag får bara hoppas. 
Så i morgon kommer ni få reda på om jag tävlar eller inte, dels om hon går båda eller en, eller hur jag mår, kommer inte vila något i helgen och ni som har träffat mig vet hur jag låter nu. Jag måste inte tävla det är inte det, jag väntar på Pigge men det är så jäkla många som är på mig och säger att Sally klarar att gå 2, inklusive ridlärarna (dem borde ju känna hästarna bäst) men den erfarenheten jag har så orkar hon inte, hon kommer inte runt på en 20 meter volt även om man driver som tusan, det är vad jag har sett och hört hur hon är och tävla.
Jag får se helt enkelt.
Mår inte bra mentalt heller efter allt som har hänt och sagts under den senaste veckan etc etc.
Btw, hoppade Irko igår och jag gör aldrig om det, han var hur duktigt som helst och hoppade snällt men jag mådde inte bra och jag kände mig bara som en djurplågare när jag satt på en sådan känslig häst som han är och hoppar honom, jag bara öste beröm över honom hela tiden för att han orkade och stod ut med mig. När jag till sist inte ville hoppa mer gick jag och trava på en volt med en annan som hade fått ont, han blev helt förstörd och tappade bjudningen, jag ville bara bryta ihop! Jag ville hoppa för hans skull men jag vågade inte! 
När jag kom hem igår sprack allt och jag föll ihop och stor grät, jag orkade inte hålla allt borta längre, det har jag gjort sedan i slutet av 2013, då började allt gå neråt igen, med allt och igår gick det för långt!
Jag skriver det inte för ni ska tycka synd om mig, ni får avgöra om jag är värd er tid eller inte, ni får tycka att jag är helt blåst som delar med mig av mina känslor eller så får ni acceptera att jag är den jag är!
Om ni har läst enda hit, tack. <3
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback